Då och då skriver jag om språkfrågor. Idag har jag sänt nedanstående till Harald Eia som var med hos Skavlan i går kväll där han redogjorde för en studie han varit med om att genomföra i NRK:s regi.
------------------------------------------
Eftersom du i det skavlanprogram jag såg på teve igår betonade vikten av tydlighet och faktabas för de uttalanden man kommer med vill jag komma med en kommentar. En av de frågeställningar som figurerade handlar om hur människor skattar sig själva som ”älskare”. Ett mer oprecist begrepp får vi väl leta efter. Vad är en ”älskare” och vad menas i det här sammanhanget med att ”älska”?
Tro inte att jag inte förstår vad som menas – jag vill bara komma med en anmärkning till språkbruket som jag finner vara olyckligt; rent av skadligt.
Låt mig bli konkret. Är inte konkretion vad du eftersträvar. Jag älskar båda mina barn, min son och min dotter, men jag knullar inte med någon av dem. Det har jag, som man kan förstå, gjort med deras mor som jag även älskar. Det föreligger således en väsentlig skillnad mellan att ”älska” och att ”knulla” (”pule” på norska).
Om man i en enkät går ut och frågar folk hur de ser på sin egen förmåga att ”älska” bidrar man till en allmän förvirring. (Något Felicia Feldt gav prov på då hon inte omedelbart förstod frågans innebörd. När hon fick reda på vad som avsågs var hon genast kapabel att ge ett tydligt svar.) Jag menar inte att kravet på stringens i uttryckssätt behöver vara alltför rigoröst men någon ordning bör det nog vara.
Enligt min mening står vi här inför flera problem. Ett av dem är allmänt och omfattande och handlar om i vad mån man kan räkna med att med ett enkätförfarande samla in data om mänskliga beteenden och föreställningar. Hur det är med den möjligheten beror förstås på vad det är man frågar om. Då frågan till exempel lyder: Har du någon gång varit i Narvik, då finns det nog anledning att tänka sig att de svar man får rätt väl avspeglar faktiska förhållanden.
Men har frågeställningen minsta beröring med sex finns det säkerligen skäl att befara att svaren är mer anpassade till sociala konventioner än till attityder och beteenden. Eller vad tror du?
När du själv ställdes inför den felaktigt ställda frågan gjorde du på eget initiativ en precisering genom att tala om de reaktioner som kan ha uppstått hos de kvinnor du ”legat med”. (Lite bättre och långt bättre än amerikanernas ”sleep with”.) Jag tolkar detta som att du inte är helt nöjd med den formulering som din enkät gjort bruk av.
I mitten av nittiotalet genomfördes i Sverige en stor nationell sexvaneundersökning. Svarsfrekvensen bestämdes av att bortfallet var 41 procent. Mot den bakgrunden redovisades siffrorna i tabellerna över avgivna svarsalternativ med två decimaler!!!
Min inställning till statistik av det här slaget har länge varit att de resultat som redovisas ger en bild av hur människor svarar. Inte av vad de gör och inte gör. Inte av hur de tänker. Du talade om att statistik är vackert. Det kan jag hålla med om. Men kan det inte vara en skönhet som bedrar?
Jag ber om att få ett svar.
Ulf Wideström, sexolog
PS. Jag vill passa på att tacka för HJERNEVASK; en epokgörande insats på det könspolitiska fältet som jag tror inte skulle vara möjlig i Sverige. Där har genusmaffian ett fast grepp om media.
PPS. Kan du hjälpa mig att få en DVD med programmen? Jag vill så gärna ha en sådan för min undervisning och för den diskussion om kön jag vill få till stånd inom RFSU.
PPPS. Se gärna http://www.algonet.se/~ulfwid/kondial.htm. Där figurerar Espen Esther Pirelli Benestad som min främsta inspiration. Jag har mycket att tacka Norge för.
PPPPS. Jag har hört om en kille som hade en norsk flickvän. När hennes föräldrar kom på besök och frågade vad de hade gjort under dagen svarade han: Vi har pulat i trädgården. Reaktionen var stark.
