Med anledning av en hovrättsdom som lär bli uppmärksammad
och omdiskuterad vill jag höra av mig till er. Först och främst vill jag
givetvis plädera för att ni engagerar er, inte bara i det här enskilda fallet
utan än mer på ett översiktligt plan; frågan om vilken ”kultur” som är rådande
i juristkretsar vad gäller synen på kön och ”sex” – rent allmänt. (Jag gör här bruk
av citations tecken på två olika vis. Det senare tänker jag pröva att hålla
fast vid i den text som följer. Avsikten med detta hoppas jag så småningom ska
framgå.)
För det andra vill jag presentera mig själv som en eventuell
resurs i det arbete jag vill inspirera er att inleda. Jag gör det genom att
visa er ett par löst anknutna snuttar jag skrev i går kväll; i ett tillstånd av
yttersta uppbragdhet. Formuleringarna är förmodligen präglade av detta.
1.
Är det gärningsmannens avsikt med en viss handling som avgör huruvida den är att betrakta
som ”sexuell”?
2. När en kvinna blir utsatt för ett sexuellt övergrepp vad gör
det då för skillnad – framför allt för henne – om förövaren är ute efter att
tillfredsställa egna "sexuella behov" eller om han har andra
bevekelsegrunder? Kan någon annan än medlemmarna i hovrätten anse att det har
någon som helst betydelse? Skulle det vara så illa att mannen med sitt övergrepp
ger uttryck för anspråk på att ha kontroll över hennes göranden, är detta då
att betrakta som en förmildrande omständighet? För mig framstår en sådan
omständighet som synnerligen försvårande. Och som bör leda till extra allvarlig
påföljd.
3.
Jag är inte alls insatt i ifrågavarande fall.
Jag vet inget om huruvida gärningsmannen tillhör en annan kulturkrets än den
helyllesvenska. I den händelse detta skulle gälla har i liknande situationer
det sedan en tid förts in i juridiken att man är skyldig att beakta så kallade
hedersaspekter – inte för att mildra påföljder utan för att skärpa sådana.
4.
Många våldtäkter begås av män som inte
omedelbart är ute efter att tillfredsställa ”sexuella behov”. Motivet är ett
annat: det handlar om att straffa och att skända, inte främst en viss individ utan
istället hela den GRUPP av människor offret tillhör. Det mest skändande dessa
män känner till är inte att pissa eller skita på den de ger sig på. Nej, det är
att utföra en ”sexuell handling” gentemot en kvinna. Helst en smärtsam sådan
och gärna inför kvinnans barn och andra närstående. Då blir skändningen
maximal.
5.
Männen själva talar ofta om att ”straffknulla”.
Alltså inte om att leva ut sina ”sexuella” lustar. De manifesterar i
situationer av det här slaget inte alls någon slags uppdämd kåthet.
6.
De som undersökt ett antal fall av
gruppvåldtäkter har funnit att en eller annan av de deltagande männen haft
svårigheter (”hålla ribba”) att utföra de handlingar en anförare av gruppen
anbefallt. Gruppen har då hetsat den svagpresterande till att någorlunda
synbart uppfylla sin plikt inom den manliga gruppgemenskapen.
7.
Att ”inspektera” en ung kvinnas jungfrudom är
inget som är förbehållet andra kulturer än den svenska. I det nutida Sverige
tillämpas vanligen inte handgriplig inspektion (som för övrigt är helt illusorisk;
saknar all giltighet). Det tar sig bara andra uttryck – men den underliggande
föreställningen om kvinnlig ”renhet” är alltjämt densamma. Om detta har jag
haft tillfälle att samtala med många tusen ungdomar under de tio år då jag for
runt på gymnasieskolor för att tala om ”sex”. Jag vet en del om vilka
stämningar som råder. Och jag minns framför allt en återkommande kommentar från
tjejerna: ”Det är inte killarna som är värst när det gäller att kalla någon HORA…”
Som jag ser det är det alltså i det här klimatet som våra
domstolar verkar. Offentligen med den uppgivna funktionen att motverka
kvinnofientliga attityder. Men i realiteten i väl så hög grad med den
funktionen att upprätthålla traditionella föreställningar om vad ”manlig” ära
förpliktigar till samt vad ”kvinnlig” renhet villkoras med. Jag kommer alltid att
minnas en replik från en ung grabb: ”Ja, men det är väl inte så konstigt. Man
vill väl inte ha ett äpple som någon annan bitit i.”
Oj, oj, oj, vad jag är arg! Fem års pensionärstillvaro har
inte nämnvärt mildrat mina reaktioner på händelser som denna. För mig handlar
detta minst av allt om några enskildheter. Vilka mönster som nu ger sig till
känna är alltså det jag nu föreslår Kaliber att avtäcka. I den händelse ni vill
undersöka om jag på något vis kan bidra gör jag det så gärna.
Som presentation bifogar jag en tretton år gammal
SvD-artikel som på en punkt tangerar det aktuella temat. Dessutom vill jag peka
på en liten grej på min hemsida där jag försöker uppmärksamma den brist på ”sexuell”
vaksamhet jag menar att journalistkåren, rent generellt, kännetecknas av. (http://www.algonet.se/~ulfwid/journal.htm)
Media exploaterar gärna folks ”sexintresse” på det mest vulgära
och primitiva sätt man kan föreställa sig. Men iakttar på det hela taget en
sträng ”sexuell” avhållsamhet då det gäller någon som helst analys.
Menar
Ulf Wideström
No comments:
Post a Comment